Solidaritet, ett ord som bytt betydelse i ”arbetarrörelsen”
I Sverige har vi tidigare haft en tradition av att man ska ”göra rätt för sig” och inte vara andra till last. Man ska ”dra sitt strå till stacken” och vara solidarisk mot andra så att de inte behöver “arbeta för två”. Goda värderingar som är grunden för ett välfungerande samhälle. Men den utbredda bidragstagarmentaliteten, där alltfler både utländska medborgare och svenskar lever på bidrag hotar den svenska ekonomin. Hur kommer det sig att alltfler slutat ”dra sitt strå till stacken” och slutat vara solidariska?
Problemet med den ökade ekonomiska bördan på den arbetande befolkningen har flera orsaker.
Dels så har vi haft en mycket kraftig invandring, där utländska medborgare fått permanenta uppehållstillstånd utan att försörja sig på arbete. En del har rentutav fått pension eller sjukpension, utan att ha arbetat en enda dag i Sverige. Snacka om osolidarisk fördelning av skattemedel! Varför har svenska arbetare försörjningsplikt mot utländska medborgare?
Dels är bidragen så höga att det helt enkelt inte lönar sig så mycket att arbeta med enklare jobb. Att ha mycket fritid är också något som ger livskvalité. Så en del, både svenskar och utländska medborgare utnyttjar helt enkelt systemet därför att de är lite ”bekväma” och inte känner ansvar för att ”dra sitt strå till stacken”.
Resultatet med den sjuknande arbetsmoralen i kombination med en hög invandring har blivit att den arbetande befolkningen får försörja en allt större grupp bidragstagare. Begreppet solidaritet har förvandlats från att ”alla ska dra sitt strå till stacken” och solidariskt bidra till samhällsekonomin, till att solidaritet nu betyder att de som arbetar ska försörja folk som inte arbetar. Tidigare kunde begreppet solidaritet även betyda att en arbetsgivare med väldigt hög lön delade med sig till sina anställda, så att alla som drog sitt strå till stacken fick lön för mödan. En slags rättvis fördelning av pengar bland de som arbetat och bidragit till företagets vinster.
Men nuvarande ”arbetarrörelse” socialdemokraterna, som närmast kan liknas vid en bidragstagarrörelse, har ändrat betydelsen av ordet solidaritet. Nu betyder solidaritet att de som arbetar och sliter ska försörja arbetsföra bidragstagare.
Snacka om att totalt byta ut betydelsen av ett ord och manipulera arbetarna. Och med Palme-socialismen så är det inte bättre än att man ska visa ”internationell solidaritet”, ett begrepp som i praktiken betyder att Sverige även ska försörja utländska medborgare på bidrag, ha täta kontakter med antisemitiska muslimska terrorister och skänka biståndspengar till korrupta terroriststater och kommuniststater. På vilket sätt gynnar detta arbetarna? Jag kan inte dra någon annan slutsats än att den socialdemokrati som Olof Palme formade är djupt osolidariskt mot arbetarna. Nuvarande partiledare, Mona Sahlin, har talat sig varm för just Olof Palme och den internationella “solidariteten”.
Var i världen kan man finna sådan dårskap, att försörja utländska medborgare på bidrag?
Att ta från den hårt arbetande arbetaren, och ge till den passive utländske medborgaren, är det solidaritet? NEJ, det är i högsta grad osolidariskt! Solidaritet vore att dessa utländska medborgare och de socialistiskt förslappade arbetsföra svenska bidragstagarna började dra sitt strå till stacken.
Jag längtar till den dag då alla som bor i Sverige börjar bli solidariska, och börjar dra sitt strå till stacken för att skapa ett välfungerande och trivsamt Sverige där vi som arbetar inte behöver betala världens näst högsta skatter för att kunna försörja arbetsföra människor på bidrag. Det är dags att arbetarrörelsen bryter sig loss från socialismen, denna ideologi som lett till utanförskaps och bidragstagarsamhället. Socialdemokraterna är i grunden ”arbetarfientliga” då deras politik lett till en av världens högsta skatter för den arbetande befolkningen, samt till en stor skara bidragstagande arbetsföra människor i vårt land.
Sverigedemokratisk politik är många gånger bättre för arbetare, en röst på oss är en röst för svenska arbetare. En garanti för att de skatter man betalar inte går till onödiga utgifter.
En politik som leder till att fler arbetar kräver en grundtrygghet för arbetarna i kombination med mindre krångliga regler för företagen. Danmarks modell ”Flexicurity” är intressant, eftersom den ökar flexibiliteten för företagen, ger gott stöd till arbetslösa, och kraftigt förbättrar möjligheterna att få jobb tack vare flexiblare regler för företagen.
Det är en modell som Sverigedemokraterna hämtar inspiration ifrån. Vi tror på en god grundtrygghet för arbetare, i kombination med en flexiblare arbetsmarknad. Dagens regelverk för företagen, kan i många stycken liknas mer vid regel-”värk”, än vid funktionella regler. Dessa regel-”värk” ihop med en av världens högsta skatter har orsakat att företag i Sverige i lägre grad vågar anställa ny personal. På en global marknad har Sverige blivit ett alltmer inattraktivt land för företagen att etablera sig. Och många svenska företag har flyttat produktion och huvudkontor utomlands pga. de ogynnsamma svenska reglerna och skatterna. Det är dags att göra Sverige attraktivt för företagande igen, och det är dags att göra Sverige attraktivt för arbetare igen!