Min religiösa inriktning

Jag skulle kunna kalla mig för en "kristen fritänkare", en "rationell kristen" eller en "sanningssökande kristen". Jag bekänner mig till den kristna tron och ser fördelar i den kultur religionen skapar, men tillåter mig själv att tänka fritt, kritiskt och logiskt i alla lägen, även när det gäller religion. Det finns inget som är för heligt för att diskutera och om naturvetenskap motbevisar något inom en religion så anser jag att bevisen måste väga tyngre än människors ord skrivna för över tusen år sedan. Det finns inget som säger att en person som levde för X antal tusen år sedan skulle ha mer rätt i existentiella, filosofiska, religiösa eller vetenskapliga frågor än någon som lever nu.

I likhet med min ideologiska inriktning så kombinerar jag motpoler för att nå ett positivt slutresultat, i politiken så kombinerar jag libertarianism med konservatism. I min kristna tro kombinerar jag å ena sidan fritänkande, sanningssökande och rationellt tänkande, å andra sidan försöker jag att komma fram till ursprungstanken med det författaren av Bibelboken/brevet velat förmedla. Jag är motståndare till alla försök att skriva om Bibelns ursprungliga budskap, t.ex. som i vissa trossamfund där man omdefinierar texters betydelse eller som i andra att man rycker ur texter ur sitt sammanhang för att "bevisa" sitt samfunds religiösa tro. Ur mitt sätt att se saken så är förvridning av en författares texter lika omoraliskt som när en politiker eller journalist förvränger fakta till att betyda något helt annat därför att det passar deras agenda bättre. Dessa frekventa förvrängningar av religioner eller Bibeln/Koranen/Torah sker mestadels därför att det finns en felaktig tro på att heliga böcker är alltigenom felfria och helt inspirerade av Gud, den "logiska" konsekvensen av denna naiva tro blir då hos vissa troende att det inte är bokens fel att något i den inte stämmer utan då är det läsarens eller översättarens tolkning som är felaktig. Därför omdefinierar många betydelsen av ett ursprungligt religiöst budskap för att passa in bättre i nutidens tro. Detta menar jag bygger på ett felaktigt antagande att texter som skrivits av människor kan vara "heliga" och/eller felfria.

Kortfattat kan man säga att jag tror på kristendom och Bibeln sålänge som det inte motsägs av naturvetenskap, rationellt tänkande, objektiv sanning eller något annat som gör det mer troligt att någon del av Bibeln eller någon del av tron måste förkastas eller tas med "en nypa salt". Jag omdefinierar dock inte Bibelords betydelse som annars är mycket vanligt att man gör i många trossamfund när man inte kan få sin tro att gå ihop med verkligheten. Eftersom jag i min tro utgår från att jag söker sanningen och inte har hela sanningen så kan jag när det är lämpligt stryka delar ur Bibeln, t.ex. skapelseberättelsen som motsägs av naturvetenskap med de tydliga tecken på evolution som vi kan iakta i naturen och i genetiken. Personer och samfund som utgår ifrån att de redan har sanningen i en alltigenom äkta och sann bok, oavsett om det är Koranen eller Bibeln, måste hela tiden försvara och komma på nya bortförklaringar när verkligheten kommer ikapp och delar av böckerna visar sig osanna eller orimliga.

Om det verkligen finns en levande Gud är det i sig en fullkomligt orimlig tanke att denne enbart levererat alltigenom heligt och sant bokmaterial till författare som levde t.ex. för 3500 år sedan, för 2000 år sedan eller för 1300 år sedan. Om det verkligen funnits en levande felfri Gud som kommunicerade med människor så tror jag att denne guden hade kunnat prestera många felfria böcker alltigenom historien, inte bara "talat" med vissa enstaka självutnämnda profeter. Dessutom hade då dessa alltigenom felfria böcker inte motsagt varandra eller blivit osanna under årtusendenas gång. Det mest troliga är att alla profeter varit mer influerade av sin egen tids kultur och sina personliga begär och åsikter, än influerade av någon gudom eller andlig varelse och böckerna har därigenom fått den karaktär som de fått.

När det gäller religion så finns det som jag ser det tydliga inslag av ideologi, politik, filosofi, kultur och förutfattade meningar inbyggda i religionerna. Det finns som jag ser det alltså inga absoluta rätt vare sig i religionerna eller de "heliga böcker" som Bibeln, Koranen eller någon annan religiös bok skriven i nutid eller dåtid. Religion är något skapat av människor för människor om Gud och andliga ting. Det är ur den vinkeln jag väljer att tolka religion eftersom alla religioner jag hitintills mött har såpass starka brister att jag omöjligt kan tro att någon religiös bok skulle kunna vara alltigenom inspirerad av en felfri Gud eller religionen i sig påkommen av en felfri Gud. Religion har alltid varit och kommer sannolikt alltid att förbli påhitt av människor och är därför inte att beteckna som mer heligt än någon annan åsikt som människor försöker sprida oavsett om den kallas religiös, filosofisk, ideologisk, politisk eller något annat. Att religionerna kristendom, islam, buddhism och hinduism blivit stora är för mig inget bevis för att någon av dem skulle vara alltigenom sann och helig, utan är bara ett bevis för att religionsutövare varit duktiga på att värva, övertyga eller tvinga andra att acceptera deras religion. Som jag ser det är det inte mer heligt att påtvinga andra en religion än när kommunister eller nazister försöker påtvinga andra deras politiska ideal med våld, därmed blir begrepp som "heligt krig" inget annat än en dålig ursäkt för vissa personers onda drivkraft att få hata och döda andra människor.

En för människan gynnsam situation uppstår först om människan tillåts att tänka fritt kring religioner/filosofier/ideologier och sedan självmant bestämmer sig för vad hon ska tro på och sedan också har full frihet att lämna en religion/filosofi/ideologi för att tro på något annat senare i livet. Därför är jag för full åsikts- och yttrandefrihet för alla privatpersoner, och är positiv till religionsfrihet och annan ideologisk/filosofisk/konstnärlig frihet sålänge man inte använder det för att förtrycka andra människor, t.ex. används religioner ibland som skäl för att framföra dödshot, uppmana till våld, könsstympa barn, misshandla, mörda eller liknande. Individens rätt måste alltid få komma före gruppens rätt, så att folk kan få leva lyckliga och fria i ett samhälle där yttrandefrihet, fred och trygghet råder.

Min syn på koppling mellan stat och religion är att den offentliga sektorn ska hålla sig så långt borta som möjligt från osaklighet, kvacksalveri och obevisbara ståndpunkter oavsett om det kallas religion, ideologi, filosofi eller annan liknande beteckning. Låt folk själva avgöra vad de vill tro på och inte tro på! Stat, kommuner och landsting bör istället ägna sig åt att effektivisera användningen av skattemedel och sänka skatterna vilket sannerligen behövs mer än att offentlig sektor lägger sig i folks privatliv. Som jag ser det finns det egentligen inget skäl alls att blanda ihop offentlig sektor och religion, utan man gör bäst i att låta dessa saker leva fritt vid sidan av varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar